speak to me only with your eyes

Detta fantastiska arbete. Detta olidiga arbete. Detta hemska arbete. Detta roliga arbete. Detta hundra timmar långa arbete lider mot sitt slut. Imorgon är det redovisning och jag är inte ett dugg nervös. Det måste vara någonting fel på mig. Eller är det inte det? Det känns som halva MP06 inte heller är särskilt oroliga för den här domedagsredovisningen, som det tidigare har verkat vara.

Nej, jag är fortfarande lugn som en filbunke och ska fortsätta med, och förhoppningsvis slutföra, rapporten.

Fred ut!