speak to me only with your eyes

Det är så sjukt nära slutet nu att jag bara vill ta en fjärrkontroll och spola fram tiden för att få det överstökat. Problemet ligger i seg postgång. Jag har fortfarande inte fått specialvätskan, vilket leder till besvärligheter. Det innebär att jag inte har kunnat framkalla mina sista rullar och därigenom inte har kunnat se mina sista bilder. Är de ingenting att ha är jag förvisso redan färdig. Eller?

Jag känner mig helt bakom flötet igen. Sitter och skriver på rapporten och känner mig handlingsförlamad. Seriöst, PA100 är värre än allt annat i livet. Fy Isabell, man får inte ljuga! Men det känns så hopplöst när ingenting är riktigt klart.

Fred och kärlek, I.