speak to me only with your eyes

Idag har jag gjort bilder på F'labb. Imorgon ska jag försöka scanna in dem. Good luck Isa!

Imorgon ska jag till F'labb jättemegatidigt. Typ sådär vid halv tolv. Herreguuuuud!

I torsdags lånade jag tre fotoböcker (varav två är Annie Leibovitz) på skolbiblioteket och fick gammalt fotopapper av skolan. Det var jättetungt kan jag tala om. Jag fick träningsvärk.

Imorgon ska jag till morfar, det är ju trots allt farsdag. Han har en ljusmätare av prima kvalitet har jag fått veta. Spännande!

Så imorgon: F'labb, Ljusmätare (framförallt gott sällskap) och Fotoböcker. Bra planerat.

Min rubrik syftar inte på det amerikanska valet utan på valet av bilder. Helt sjukt. Jag har markerat varannan sida och förstår inte hur det ska gå till att reducera det antalet! Ojojoj, vilket arbete jag har framför mig bara med detta! Jag får lov att analysera vilka bilder som är viktiga före jag ens börja själva analysen. Vilka bilder jag tycker är mest intressanta. Vilka som kan sållas bort då de är för lika varandra och så vidare.


Jag tror att jag egentligen inte skulle behöva låna de andra Annie Leibovitz-böckerna. Men jag tänker göra det ändå, bara för att se hur hon arbetat med de projekten. För att få den andra sidan av henne också. Det är faktiskt risk för enformighet i den här boken. Eller mer att jag inte kan snappa upp lika mycket som om jag väljer att använda de andra böckerna också. Imorgon ska alltså Women och American Music lånas. Måtte jag komma ihåg detta!

Dags för mig att sova,
det ska bli gött vill jag lova!

Jag ska sätta mig ner med Annie nu. Välja ut några bilder som ska analyseras och sånt där. Under min månlampa ska vi sitta, jag och Annie.

Imorgon ska jag låna de andra Annie-böckerna på skolbiblioteket. Det kommer bli jättetungt. Vi kommer i alla fall ha superkul tillsammans. Jag, Annie och en bildanalysbok.

Imorgon ska vi ha foto-work shops på skolan: Ljussättning. Det blir askalas! Jag är faktiskt hur taggad som helst.

Över och ut.

Min bildanalysbok var inte riktigt vad jag tänkt mig. Jag måste fortsätta leta!

Nu har jag tagit tag i mitt projektarbete. I alla fall tagit ett stort steg i rätt riktning. Jag beställde en bok om bildanalysering, som så passande heter just Bildanalys, på stadsbiblioteket.

Jag hämtade ut boken idag och jag känner mig helt fantastiskt effektiv.

Konversation hemma vid köksbordet mellan mig och min kära mor alldeles nyss:
-Så himla roligt det här kommer bli!
-Vadå?
-Bildanalysering!
-Hur kul kan det vara?

Mamma har fel. Jag menar: Det kommer inte bli tråkigt. Jag tycker sånt här är intressant.

Jag klarade inte av bilden i förra inlägget. Den tog helt enkelt för mycket på krafterna. En dag kanske jag orkar med att ha den där hela tiden. Nu lever den bara i mitt huvud.

Jag bytte rätt och slätt till en av Annies andra bilder. Detta blev alltså dagens andra val:

Jag sitter på skolan och försöker komma igång med nått. Det är väl det man ska göra på PA100tiden? Ja, jo eller hur. Jag bytte i alla fall precis bakgrundsbild. Det här är mitt val av bild:


Den får mig att må illa. Men lika bra är det, för den är Annies och det  är ju ett steg i rätt riktning!

Jag sitter utanför fotosalen i en blå soffa och väntar. Väntar på att mattelektionen ska börja. Jag har fyra klasskamrater runt omkring mig. Alla fyra sover sött, eller är på väg att somna. De låter sådär som man gör precis innan man somnar, ibland snarkar någon till och ibland får man en spark i ryggen. Inte illa alls. Det enda som lyser här inne är min skärm och min datalampa. Helmysigt!

Jag har klurat lite i flash och dreamweaver och är ganska färdig med hemsidan. Det enda som fattas är... Bilder! Ja, jag måste styra upp det här nu känner jag. Därför sitter jag och googlar om Annie. Det finns en massa fina saker om min vän Annie. Jag läser om hennes liv på Wikipedia också, fast... Hur var det nu med Wikipedia? Vi skulle inte alltid tro att allt som står där är sant, eller hur?


Nu ska jag fortsätta läsa om min vän, kanske klura på några bildidéer, vem vet.

Pic out.

I Vännäs har vi hemskt roligt, Anneli, Erik och jag. Anneli och jag har åtminstone kul. Okej, jag har kul i alla fall! Jag kan inte uttala mig om mina kurskamraters känslor inför dessa söndagseftermiddagar. Men det är kul och jag tror att det  här kommer bli ett fantastiskt projektarbete. Om jag bara kommer igång någon gång.

På tal om det så frågade Nicolina mig vem som skulle vilja läsa en blogg om mitt projektarbete. Då hade jag inget svar, för jag kunde som inte komma på någon som skulle vara intresserad av det. Men nu Nicolina har jag kanske ett litet svar: min morfar tycker nog det här är ganska kul. Min Stalker tycker nog det är ganska kul också. Se där! Två stycken som läser, det räcker ju gott och väl. Fast sen tänkte jag att de som faktiskt tycker det här är lite kul. Inriktningen på mitt projektarbete vill säga.

Snart kommer min blogg dessutom bli lite roligare. Med bilder och sånt, på söndag ska vi nämligen börja göra förstoringar. Det blir askalas!

I veckan har jag sett en tysk dokumentär om David Lachapelle som var ascool. Alltså, han verkade helskön i den här dokumentären. I våras såg jag en där han mest verkade dryg och äcklig. Jag tycker fortfarande inte att hans bilder är så tilltalande. Men det är häftigt att han gör det. Vad man än tycker om hans motivval så är hans bilder faktiskt hur coola som helst.

Anyhow, häromdagen diskuterade (fel ordval, kommunicerade är nog mer rätt) jag med mina fotolärare angående S/V-foto. Naturligtvis var för sig för att få deras egna synpunkter angående det. Jag kollade i några fotoböcker som finns i fotosalen också. Efter den lektionen kände jag mig... Nästan som om jag blivit upplyst! Som att inspirationen äntligen kommit till mig och jag känner mig huuur taggad som helst på det här. Jag har även (kanske) bestämt mig för att min fotoportfolio ska ha S/V-foto som tema. Det känns samtidigt som att jag vill utveckla mitt färgfotande också. Så vi ser hur det blir med det.

Jag ska utnyttja att min syster är hemma från Hemse i helgen maximalt. Ikväll styr vi studio och det blir nog kul! (Kanonkul till och med.)

Om man vill så lär man sig någonting nytt varje dag, här och var, nu och då. Kanske hela tiden. Det gäller att ta vara på det man får vara med om. Konsten att vara där.

Jag har sett en bra film ikväll (både som inspiration och för att please myself liksom).

Eller, jag har sett en halv bra film.

Eller okej, jag har sett en halvtimma av en bra film. En sjukt jobbig film. Men bra! Filmen är helt enkelt hittills en sjukt bra (och jobbig) film. Jag förväntar mig ett fint slut.

Min mor tycker förmodligen att detta är någonting jag inte borde göra just nu. All energi bör läggas på sådant som är viktigt inför den stora dagen. Vilket betyder städning, matlagning och ännu mer städning. Jag skulle dock påstå att jag har all rätt att sitta här och skriva. Det är läxa, eller hur? (Nja, kanske inte, men vi kan ju låtsas. Mamma läser aldrig paranteser.)

Det här blir min andra vecka på Sandro och allt fungerar bra. Förra veckan fick lida av körlektioner, mes-möten, teoriprov och uppkörning. Vilket denna vecka inte på något vis kommer fläckas ner utav. Jag ska vara en fin och duktig praktikant hela veckan.

Jag tog dock extra lång lunch idag för att kunna fota lite inför f'labb på söndag. Det visade sig att jag inte alls var särskilt taggad på det just då. Istället blev en liten vän väldigt taggad på bussen hem. Han ville jättegärna vara med och det känns askalas nu för vi har tagit slut på åtminstone en rulle. Vi är bäst helt enkelt.

Hur som helst trivs jag på min praktikplats och skulle gärna stanna längre. Jag har bland annat pimpat skyltfönstrena och fotat Sara. Hon blev jättesöt! Den fulaste bilden (enligt dagens modell) ska jag behålla själv. Tids nog ska du få de andra Sara.

Ta hand om er,
I.

Beatles har rullat idag. Sista låten blev With A Little Help From My Friends innan jag gick in genom ytterdörren. (Fast jag gillar Help! mest.)

Jag har inhandlat det planerade batteriet till min nya vän idag och allt verkar fungera som det ska. 28 bilder tagna till söndagens framkallning och jag vill bara fota mer och mer och mer och mer och mer, ja ni förstår. Det är askalas att inte kunna se resultatet på en gång. Jag blir närmast lite pirrig (jag menar, en becksvart toalett med fem andra levande varelser. Jag kan inte bli mer nervös).

Jag säger då det: tur att det finns tändstickor för mörkrädda!

Benny säger att i varje fotobok man öppnar står det bland de första meningarna just det Gift dig med ditt stativ, underförstått ha alltid ditt stativ med dig. Jag och mitt stativ vigdes igår. Det känns bra.

Nu bor vi alla tre i princip i samma rum. Det är ingenting som jag tycker illa om - faktiskt. Jag gillar att vi är alla tre. Då slipper man vara ensam. Jag är glad, tillsammansglad. Ensamglad är inte lika kul, eller hur? Hur som helst ska jag utnyttja vår tresamhet på bästa möjliga sätt. Jag har bara inte kommit på hur än. Att syster är hemma är trevligaste på (3 ½ vecka) läääääääänge!

Och så en Kom ihåg-notering till mig själv: Imorgon har jag möte med Rutan. Så jag måste komma ihåg att ta med mig Annie L. Kom ihåg det!!

Benny säger att det enda vi behöver ha med oss på söndag är ett glatt humör. No problem, I'll make it!

Nu ska ingen på gatan få leva säkert längre, jag går ut.

Peace out!
Isabell

Jag har hittat mer inspiration i musiken. Inte bara Speak To Me Only With Your Eyes, som kommer från Led Zeppelins The Rain Song. Den här gången kommer inspirationen från Bob Dylan och Blonde on Blonde. Jag tycker att bilderna i foldern är askalas. Det finns även några bilder på Pink Floyds Syd Barrett som jag alltid tyckt om och kommer finna inspiration i till mitt projektarbete. Här kommer några smakprov på dessa:

Idag taggade familjen Nilsson-Uhlin till en vända till muséet och jag såg Lars Bygdemarks utställning "Sverige från ovan" igen, under andra omständigheter den här gången. Det var fortfarande lika häftigt, fortfarande lika svindlande, för jag är fortfarande lika höjdrädd. Ja så är det... Och mycket mer hade jag inte att säga förutom detta (till min favvisstalker):

Jag vet min vän, att du befinner dig utanför landets gränser,
och när du kommer tillbaka ställer du upp på mitt projekt.

Det är kul med klassfoto. Det är mindre kul att bli av med sin klasskamrat (klasskamrat är ändå ganska seriöst ord, känns alldeles för opersonligt och hårt för att vara ett ord för Johanna). Så vi drog en ministudent (det känns alldeles för nära) och tog adjökens adjö till Johanna igår med tacobuffé på Balder. Vilket var jättemysigt, för som alla vet är MP06 den mysigaste klassen ever.

Projektarbete och snack om idéskisser och tidsplaner som man förstår jättemycket av gav oss väldigt mycket igår. Nja, jag vet inte. Jag lämnade in min idéskiss förra veckan och tidsplanen, nja, den har jag inte gjort än. Men jag har ordnat en person som faktiskt ställer upp på att bli fotad (mina girls har jag inte ens brytt mig om att fråga - ni vet att ni måste ställa upp ändå)! Det känns kul!

 Nu är det helg och jag ska studera mina fina böcker hela dagarna. Jättemysigt ska vi ha, jag och mina böcker.

Take care,
Isabell.

(Särskild hälsning till min stalker: Åh gud det gör så ont, att nått så nära kan va så långt bort!
+ Du vet att du måste ställa upp också?)

Så på tal om projektarbetet på riktigt. Idag, första september, anlände min partner in crime:

Han som sålde kameran verkar vara en ganska vanlig kille. Handlar på Willys, använder fryspåsar och läser den lokala dagstidningen. Han är intresserad av att bli av med de grejer han inte längre har nytta av. Skriver som en kille gör han också. Vad som glädjer mig mest är att tradera.se verkligen fungerade! Det finns bra människor i världen.

Det här känns ju superkul. En alldeles egen Eos 5 (med vertikalgrepp och allt). Helt fantastiskt. 

Stalkers, stalkers, stalkers. Innan det här är slut kommer ni vara hur många som helst. Det är läskigt, och lite spännande. Min första, och bästa bloggstalker, har jag då bestämt ingenting emot att bli stalkad av. Jag sänder all min kärlek till dig min alldeles egna bloggstalker.

På tal om det som den här bloggen verkligen ska handla om: Projektarbetet. Jag är så taggad att jag nästan spricker. Jag kan knappt bärga mig inför kursstarten. 20 dagar kvar - nedräkningen har börjat!!