kanske kommer ångesten krypande

Här sitter jag nu och funderar. Funderar över livet och projektarbeten. What to do. Annie Leibovitzböckerna ligger på köksbordet och väntar på mig tillsammans med snövita papper och pennor. Kanske ska jag inte tänka så mycket utan bara göra. Gå upp och rita lite, se vad det leder till och hejsan hoppsan så sitter jag kanske där med ett antal underbara bildidéer?

Ja, sitter jag här lär jag ju inte komma fram till någonting! Nu ska jag ordna upp lite grejer innan jag åker till huvudstaden och spenderar resten av jullovet där. Kanske finner jag någon inspirationskälla, kanske kommer jag på någonting, kanske.

Innan ångesten tar över mitt liv ska jag pallra mig här ifrån.

Gott nytt mina vänner!

i will speak to you only with my eyes

För alla de som inte ännu gett upp hoppet om mig har jag här en plan. Eller snarare en idé om hur mitt projektarbete skall utvecklas. För jag kom under gårddagens bussresa från skolavslutningen underfund med detta: Jag ska ta åtta studioportrött i olika tappning, dessa personer (förutom Stalkern) är underrättade, och jag har ännu inte hört några som helst klagomål på min tanke. Dessa studioporträtt ska följas utav två dokumentära bilder.

Det jag vill berätta med mina bilder är vem jag är. För hej baberiba, det är mina allra bästa vänner jag ska fotografera, och dessa människor (som de som hörde mitt svenska nationellatal redan hört) är de som format mig till den jag är idag. Så I will speak to you only with my eyes, och ni kommer veta vem jag är, när ni sett bilderna.

Jag hoppas det här är en bärande idé, hur som helst får det bära eller brista nu.

Har även styrt upp medlemskapet i fotoföreningen så jag har allt under kontroll...!

God Jul käraste ni.

kreativitet och magsjuka

I veckan har jag varit sjuk. Sjukt trist. Fast jag hade inte en sån där riktigt magsjuka som man spyr av. Nej, mer sån där magsjuka som man bara mår illa och inte orkar göra någonting av. Så måndag och tisdag spenderades hemmaliggandes och inte lyfte jag ett finger för att göra någonting. Nej nej! Tur var nog det. För nu är jag pigg som en lärka och har mer energi till mina älskade skolarbeten, såsom detta.

Jo, en sak gjorde jag faktiskt under min sjuka tisdag. Försökte få ihop länkningen på hemsidan. Det går åt skogen, inte hem då, utan käpprätt åt... Ja, ni förstår! Jag blir äckligt less. Måste börja om från början, BACK TO FORMULA? (Har sett spider-man i veckan, som förövrigt är min mest sedda film).

Igår var jag i mörkrummet, LinZet hakade på. Vi lekte med Sanie. Det var rätt kul (laddar upp bilden sen)! Det är helt sjukt hur snabbt tiden går när man är där nere. För det är ju inte dirket så att man bara får jobba med bilder, man måste fika och vara trevlig med Benny också! Ja, herrejesanens! Det blev inte mycket gjort. Men det känns bra att få lite mer vana.

Talk with the other PA100-Mickisarna idag. Eftersom Micke sitter hemma och har tråkigt får vi jobba själva. Det är trist. Vi hoppas på en bättre termin nästa år!

Känns ändå som jag har kontroll över läget. Ska ägna lite tid nästa vecka och veckan därpå till att välja bildidéer och boka in tider med mina kära modeller. Ska boka tid i studion också, det blir guld!

Nu ska kreativiteten flöda
(snart kommer Stalkern hem!)

studio

Idag har jag hängt i studion och lärt mig hur allt fungerar där. Det är lite skillnad, men inte så stor, till skolans. Miljöombyte kan ju aldrig skada, eller hur?

Kursen är avslutad och det är dags att sätta igång med det riktiga arbetet. Yes, äntligen!

Jullov/Januari/början av Februari ska allt fotande ske under. Så det känns som det är dags att sätta igång nu. Grattis Isabell, du har en tidsplan utöver det vanliga. Heh.

Lycka till!

ångest

Så illa är det inte. Jag har faktiskt varit halvaktiv i veckan. Jag har till exempel varit nere i mörkrummet - alldeles själv. Känn på den ni! Det var mörkt, ensamt och lite läskigt. Men jag låste alla dörrar som gick att låsa, det gick bra.

Ja, allt gick bra. Förutom att bilderna var kassa. Dålig, dålig Isabell. Benny säger nog att det är för att jag fotar med Canon...

Hur som helst så känner jag det där mörka inom mig börja brusa upp, sakta men säkert. Det är PA-ångesten. Shit, jag känner att jag inte gjort någonting och jag vill bara försvinna.

Jag ska ordna det, jag lovar. I veckan har jag flera skiss/planeringstillfällen inbokade med mig själv. Jag är grym helt enkelt.

RSS 2.0